Mat!!!

Har varit på dagsjukvården idag. Det kändes skönt att komma ifrån avdelningen en stund. Samt att jag fick träffa min kontaktperson, så vi fick snacka lite. Har även haft bildterapi, vilket kanske inte var min favorit.

För övrigt så har inte läget förändrats mycket. Matproblemen finns kvar. Om jag har räknat rätt så har jag varit utan mat i tio dagar. Och det är inte alls okej men Angelicka är för stark och motiverar mig till att inte äta. Fan!
Jag känner hunger emellan måltiderna men när jag väl får maten serverad så äcklas jag och Angelicka är på mig.

Utevistelse

Har fått lite utevistelse själv så jag skall snart gå ner till öppenvården och träffa min samtalskontakt.

Jag känner mig ledsen, maktlös och förvirrad. Allt det här med ANGELICKA påverkar mig enormt. Att hon inte tillåter mig att äta, tar på krafterna. Jag känner mig trött, ont i huvudet, och lite hungrig. Men de mesta hungerkänslorna är borta nu.
Jag hoppas att jag snart får träffa en läkare och få mer hjälp.

Vem är Angelicka?

Vet inte riktigta hur jag skal förklara för er vem Angelicka är. Först och främst hvill jag säga att jag

kände henne över internet en gång i tiden sedan tog hon sitt liv genom att hoppa från hög höjd.
Angelicka finns bara i mitt huvud, både som röst och synhallucination.
Det var på grund av henne jag slutat äta och oftast därför jag skär mig. Jag hoppas ni har en liten klarare bild, undrar ni något så fråga.

Inlagd igår på psyket

Jag tror inte att jag har känt mig såhär ensam förut. Fast människor omkring mig, kan jag inte känna livsgnistan till fullo. Det jag känner just nu är sorg. Varför vet jag inte.

Jag vet att jag sårar människor med mina handlingar och speciellt mina nära och kära. Och jag önskar så inihelvete att Angelicka ska sluta vara som hon är; en jävla pest och pina!

Hemma igen.

Utan er funkar det inte, inte utan min familj heller. Tack för allas stöd idag. Det behövde jag verkligen.

Träffade en läkare idag på VUP, hon var bra men hon snackade otroligt mycket och jag får inte hennes meningar att gå ihop just nu. Hon trodde att jag kunde vara deprimerad och att jag har hallucinationer och drag av psykoser. Älskade Angelicka, vill du låta mig vara ifred? Eller Jag hatar dig Angelicka, dra åt helvete! Jag ska få en samtalskontakt, iallafall lät det så. Sen får vi se om jag ska medicinera men först vill de ha mer fakta om mig. Undersökningar och läsa igenom den vackra poesi dikterna till journaler (NOT). De är allt andra än vackra. Sen gav hon mig även möjligheten till dagvård en gång i veckan. Men vet inte om jag nappade på det, får se.
Iallafall, jag är samma person som jag alltid har varit. Men jag är stor nu.. jag får bestämma det mesta själv nu. Är jag stor nu? Tack ännu en gång till erat stöd.

Bedömningssamtal

Ska på läkarsamtal på VUP, jag är inte arton. Men de vill att jag ska börja där redan nu. De påstår att det kommer ta lång tid att hjälpa mig. Jag är lite nervös nu faktiskt, eller orolig. Tänk om de avfärdar mig som bup gjorde? Det gjorde ont när de gjorde så.


Den smärtan vill jag inte vara med om igen. Förra mötet i början på januari (det var då jag blev avfärdad). Jag kunde inte gå, grät hysteriskt. Mamma fick hålla mig hela vägen ut till bilen så att jag inte skulle trilla ihop. Jag grät hysteriskt, de förbi passerade måste ha undrat. Vilket jag inte brydde mig om då. Inte direkt nu heller..
Men idag, är det inte de gamla bekanta man ska träffa. De här har nog bara läst min journaler och dem är inte vackra poesi dikter. Men iallafall, det jag vill ha hjälp med Angelicka. Hon torterar mig till döds. Vågar jag ens hoppas på hjälp denna gången?

Klockan två är jag på möte, håll tummarna?

?

Vi säger att alla får se ut som vi vill utan att vi ska bli retade. Om någon såg ut såhär, tror du att folk skulle vara snäll emot den personen?

Funderar på det där med, hur man ser ut? Varför skall allt vara så jävla perfekt? Ibland verkar det bara vara jag som är trött på det.


Jag älskar inte alla mina dagar, jag hatar att stå i ett rum med speglar. T.ex. provrum, danssalar, spegelhus och liknande. Jag ser inte perfekt ut, inte du heller. Alla har vi våra fel, alla har vi kroppsdelar som vi vill förändra.
Men varför kan man inte få vara sig själv och bli älskad därefter?