Min första egna permission med Puzzel

Godmorgon! 
Vet ni att jag har sovit själv inatt med min älskade hund? Det har inte skett sen den 21 september 2017. Det har inte varit lätt med all paranoia och all ångest som så gärna följer mina steg vart jag än går men utan självdestruktivitet hemma, jag har hanterat ångesten, gått ut i mörkret, grejat i lägenheten, kelat med Puzzel och bara varit med min hund. Permissionen är helt klart godkänd! 

Trött kille

Min psykolog sade till mig sist när jag var hos honom i torsdags att det är jättebra att jag gör bra framsteg men att jag inte ska springa. Han poängterade att det är viktigt att jag fortfarande känner att personalen bryr sig. Att jag inte blir bortglömd. Jag svarade då att jag bara vill hem men fick en tankeställare igår kväll.

Jag vet hur lätt jag känner mig utanför, bortglömd eller ignorerad. Hur fort jag målar fan på väggen och bygger upp en hel katastrofsvärld inom mig på mindre än tre minuter. Men att det inte egentligen inte alls är så… tankeställningen blev kanske att jag motar bort personalen för fort. För jag gör det ibland och i liknande sammanhang så har jag alltid fått ångra mig.

Jag menar såklart inte att jag inte ska bli mer självständig men jag har gått från två kvarts utevistelse till en nattpermission. När personalen kom och informerade mig att jag hade en kvarts tillsyn så stirrade jag på henne. Har ni inte längre redan? Jag antar att de beror på vem som jobbar men min dörr kan vara stängd i ungefär en halvtimme ibland.. så ingen direkt skillnad. 

Även om det är så otroligt skönt att vara så mycket själv på avdelningen så tror jag att extra tillsyn är nödvändig för mig. Delvis för att jag att inte ska känna mig bortglömd och kasta ut mig själv för fort men sen till det jag anser är viktigaste med det är att om jag börjar må dåligt så kan vi tillsammans försöka rida ut det jobbigaste. Kanske inte en kvarts tillsyn hela tiden, men 30? Suck, det här ska jag ju egentligen prata med personalen om men min blogg är mina tankar, lite som en dagbok så…

Detta hände förra lördagen (:

Det har nästan gått en vecka sedan min mamma och min bror hjälpte mig upp med min nya soffa upp på tredje våningen. Och det  är jag otroligt tacksam för, jag hade aldrig klarat det med tanke på min fibromyalgi och de slet verkligen, så tack! Bäddade in min bror och han låg där ett tag så helt obekväm kan den inte ha varit för honom.


Anledningen till att jag köpte en bollfåtölj, en så kallad ångestlindrig fåtölj. Den funkar att med tyngd med bollar som sluter om en och lugnar en. Det funkar för mig och här på avdelningen så har det en sådan, trots att den kostade runt 15.000 kronor så var det en väl investering för mig. Jag har faktiskt ett kedjetäcke (det låter ju hemskt men det är såklart inte det) Den är som ett täcke fast med tyngd av kedjor i själv täcket. Den sluter om en väl och min är på tio kilo. Lägger en länk här till det då det kan vara bra att veta, tanke på att det är ångestlindrande, ger trygghet och personer med autism/adhd brukar det vara bra men det finns olika tyngder samt att du kan låna kedjetäcket från arbetsterapeuten inom psykiatrin. Dock kan väntetiden variera och har man otur så kan den bli lång men det är värt det enligt mig. Länken till hjälpmedel (obs inget samarbete).


Jag avslutade permissionen genom att äta sushi hemma hos min bror och fru, samt mamma var där också. Emiko var väldigt snäll och gav mig en kräm som funkar bra min hud. Tusen tack!

Och självklart blev det selfies med hunden. Vad händer för dig i helgen?
20181103_095536

 

Puzzel liten tills nu <3

Tänkte göra ett inlägg om Puzzels utveckling. Utseende och aktiviteter vi gjort och så vidare. De flesta bilderna är inte redigerade och av sämre kvalité men jag bryr mig inte, varför ska allt jämnt vara så perfekt? Okej vi börjar från början.

2015:
30 juni – Du rymdes i båda mina händer, så söt och kärleksfull blick och idag är du verkligen mitt allt.

4 juni – Bollen var större än ditt huvud och det är fortfarande än av dina favoritleksaker.

11800094_1137621976266416_5289653700517992577_n

Blandade bilder utan datum – På valpkursen vi gick blev du kallad ”parabolen” på grund av dina stora öron till din kropp. Och jag kommer ihåg att det var så svårt att hitta en sele till dig på grund av din lilla kropp men stora öron men jag gav mig inte och fann en. Du har även en chihuahua-kompis som är två månader äldre än dig, Ella såg verkligen ut som en rävunge och ni lekte hejvilt tillsammans. På bilderna ser jag verkligen hur liten du varit. Det är skrämmande vad tiden går!

2016:
14
juli – Var kaninvakt åt en granne, du var rejält underhållen men kaninerna gillade inte dig alls.

13418911_1344284465600165_2741300345451796311_n

8 juli – Mysig kantarellplockningar blev det allt denna sommar. Lite blåbär med, det charmiga med dig är att om jag börjar plocka blåbär så äter du. Men går jag bara så äter du inte dem. Försöker du hjälpa mig eller vad? 😉

8juli20165aug2016

16 juli – Full fart!

12901318_1291251737570105_7006557178444644655_o16juli2016

Blandade bilder utan datum – Har inte riktigt koll på när snön föll men det var din första vinter och du gillade det inte alls först. Men idag tycker du det är kul speciellt när matte får pulsa och du springer på skaren. Du är en äkta livsnjutare i livet och nyfiken.

2017 :
1 maj –
Din födelsedag, 2017 blev du 2 hela år!

1maj2017

18199401_1689170507778224_7536686847273684387_n

Sommarminnen – Bad, utomhus, lek och mycket extra gott samt att leka med dina fyrbenta kattvänner stod på schemat denna sommar. Fina upptäcktsfärder 😀

Höstminnen – Med dig är alla väderlekar roliga eller iallafall mindre tråkiga. Visst ingen av oss älskar direkt regn så vi passar ju bra ihop. Men vädret har inte låtit oss stoppas!

2018:
Speciella minnen från detta år som har gjort mitt mörker ljusare.

DSC_230120180612_12000320180527_085534DSC_2331 (2)

 

 

Lyckad Permission

Vad överraskad jag blev när jag såg hur mycket ni uppskattade klädtipsen. Kul att det uppskattas, kommer göra fler sådana inlägg då det verkligen var uppskattat. Vill du ha tips om något annat? Skriv gärna så kanske jag kan hjälpa dig men frågor om smink och håruppsättningar får jag låta någon annan hjälpa er med.

Idag var jag på permission med personal M. Vi åkte till Jysk och vad jag fyndade! Den lilla byrån (påminner om nattduksbord) kostade 200 då det var ett skyltexemplar och ifrån början kostade den 649 kronor. Så fem hundra spänn för två förvarings byrå var som hittat. Plus att skyltexemplaret var redan ihop skruvat.


Puzzel fick vara i skuggan men idag var det ”bara” 22 grader vid tio-tiden, men det var skönt. Och det finaste man har sätter man på bordet. Trött men glad kille.


Sammanfattningsvis har dagen varit bra och jag har fått mycket gjort hemma samt mycket tid till hunden 🙂

"kommer jag vara så stark så jag orkar"

På något sätt ska det bli vi två igen. Jag lovar det, jag vet inte när eller hur men en dag kommer jag vara så stark så jag orkar leva och kan ta hand om mig själv och mina djur. På något sätt ska vi leva ett långt och lyckligt liv men först ska jag bara överleva, och just nu är det säkrast där jag är. Men min bästa vän, du skänker mig all den kärlek jag behöver.. Du, jag och Molly kommer att flytta hem igen. – Hur tufft det än kommer bli.
 De tätare besöken med Puzzel har varit guld värda, tyvärr har mamma börjat jobba men jag njuter av alla stunder jag får med honom. 
På mindre än ett år har jag har jag nästan dött två gånger, och fäller en tår när jag tänker på hur mörkt allt blir ibland. Hur jag glömmer bort livskvalitén och jag orkar inte
igenom en ångestattack utan hjälp av personalen men när jag träffar dig, Puzzel. Jag glömmer för en stund det hemska. Du påminner om hur lyckliga vi va och hur lyckliga vi kan bli. Du är kärleken själv och jag kämpar varje måltid för våran skull. Jag vill inget hellre att bo tillsammans med dig och Molly. Just därför måste jag vara kvar här.

Jag vill hem – Men när kommer det bli?

Idag var vi uppe på Mösseberg igen vid campingen och trots att vi åkte iväg halv nio så visade temperaturen redan tjugo grader. Vi gick en kortare promenad och sedan doppade vi fötterna i vattnet och Puzzel fick en liten simtur. Kanske inte populärast när han ska in men lättad av att vara svalkad blev han nog allt.
 Japp, jag har badat (:
 Min duktiga kille, var skönt att få svalka sig själv med. Mamma var med och vi hade filt och matsäck med oss. Mysigt i skuggan och runt om badade barn och tjoade och Puzzel var så duktig och sade ingenting. Stoltare för varje dag blir jag ❤
Jag vill bara hem nu.
Jag vill bara bli frisk.
Jag vill inte ha ätstörningar mer.
Jag vill inte lida av psykisk ohälsa.
Jag vill må bra och klara av att leva.
Jag vill finna orken men vart tog den vägen?

Mössebergs utomhusgym och mys med vovven (:

Idag var jag med min mamma och givetvis Puzzel uppe på Mösseberg. Blev helt förvånad när jag såg att de hade ett utegym. Har du någonsin sett det? Jag satte mamma som modell och testade maskinerna och det var inte fel på dem. Helt otroligt!

Finns till och med motionsspår med träningsredskap här uppe och på vintern är det skidor som gäller. Idag har jag fått en helt annan syn på Falköping. Även om jag inte vill bo där så är Mösseberg helt fantastiskt! Så vackert med gymmet vid vattnet och ååh, jag älskar det.

Känner att bilderna inte lever upp till den kvaliteten jag brukar ha just nu (nu får jag fixa ett minneskort till systemkameran!) Men kärleken mellan mig och Puzzel är så sann, vi gungade lite hop och han var bara glad att vara med mig. Det var en härlig förmiddag idag. Jag känner mig starkare idag och får saker att längta till. Låt mig få njuta om bara några få sekunder av välbehag nu.

Smile and let everyone know that today, you´re are a lot stronger than you were yesterday.