Du kan skrämma men inte vinna

Ibland kan man känna sig hotad utan att ha blivit det verbalt. Ibland kan man uppleva saker och ting som ett hot som en vän berättat om att en annan person som sökt en. Ibland räcker det att träffa personen en gång och aldrig mera. Saker och ting kan skrämma en så att man vill bara försvinna som till exempel stänga ner bloggen. 

Men så kommer det inte bli. Min rädsla ska inte stänga min blogg, utan bara om jag känner för det men just nu finns det inga tankar på det. Du kanske skrämmer mig men du kan ändå inte vinna.

Era frågor kommer bli mina svar

Era svar publiceras 1/1-2019 och om ni lämnar bloggadress så blir ni länkade eller instagram som bonus.

Idag var jag med min mamma och Puzzel uppe på Mösseberg och vandrade. Lite kallt men nu har jag tagit en dusch och tänkte låta er att ställa frågor, ja vi kör en frågestund helt enkelt!



Varför bloggar jag om psykisk ohälsa? Varför bytte jag från blogger.com till wordpress.com? Hur ser mina framtidsplaner ut? Har jag en bucketlist? Vad är det bästa jag vet eller det värsta? Favorit färg, mat eller artist? Hur lång var rundan vi gick i skogen idag?

blogg

Välkommen att ställa en av dom frågorna eller hitta på en egen för nu kör vi, frågestund på Healthy and Free 😀

"Jag tycker det är fel och på något sätt så vill jag förändra"

Idag firar bloggen 800 inlägg.
Vill tipsa er om facebooksidan jag driver mot psykisk ohälsa (tillhör bloggen). Jag vill sprida vidare information så dela gärna då jag märker att ni tycker det är viktigt ämne. Nåväl ska inte tjata på er, det är ert val.

Jag har bloggat mycket om psykisk ohälsa nu, försöker verkligen dela med mig om det positiva som negativa och jag kan lova er att så länge jag lever så kommer jag kämpa. Kämpa för er som inte orkar, för er som inte bryr sig eller inte ha en aning om vad det handlar om. Jag kommer kämpa för er alla. Att vi finns. Att vi inte är ensamma. Att vi inte en skam eller ett misslyckande. Att vi är värda lika mycket som vem som helst. Jag är så trött på er som blundar men jag är envis, jag är drivande och samtidigt väldigt skör inom ämnet.

Den senaste tiden känns det som att ämnet har berört mig mer, varför vet jag inte. Kanske för att mitt egna liv sätts på spel ibland, att jag stöter på människor inom psykiatrin som inte förstår oss som patient. Och som det värsta, de där personerna som sitter på sina höga hästar och ser oss som en siffra eller liknande, bara klämmer ihop patienter hursomhelst. – Jag vet vad jag tycker och tänker.

Men det är klart att jag ibland backar, inte för andras skull. Fast det beror väl på hur man ser det men skulle jag slåss för någon annan med psykisk ohälsa skulle jag inte backa men när det kommer till mig själv, får jag ångest när jag namnger en person som med ”L” i förra inlägget. Jag vet vad som är rätt och fel men jag blir rädd, jag vill inte vara besvär och jag är rädd för reaktionerna. Får jag skit av personen? Kommer det kännas obekvämt om ”L” får veta?

Jag försöker tänka att jag är en utomstående och att det är min vän som råkar ut för detta. Då blir jag förbannad att inte tas på allvar, brister i rutiner och även när jag märker hur vissa arbetstider ser ut. Hur ska de orka vara på sin vakt? Hålla koll på alla?

Låt oss säga att vi är 16 patienter. Totalt jobbar fem personer och sjuksköterskan räknas inte med och då blir det fyra, samt att den personen som sitter hos mig (de varvar) räknas inte heller. Då blir det tre personal på 16 patienter. Jag frågade en personal som jobbade natt hur man ska kunna hinna med alla? Svaret var så tragiskt men så sant. De hinns inte alltid med. – Jag ska inte känna skuldkänslor men jag får det ändå, då jag alltid har en personal hos mig men ser att mina medpatienter lider.

Det ska inte vara så, jag tycker det är fel och på något sätt så vill jag förändra, hur vet jag inte men som sagt, så länge jag andas på denna planet så kommer jag driva vidare ämnet. För oavsett vem du är, så kommer jag slåss för dig.

… som bröt ner mig får se!

Det var verkligen en vecka sedan jag publicerade ett blogginlägg offentligt. Och det tar emot nu att skriva men det brukar göra saker och ting tydligare. Det har varit tufft och jag känner en oroskänsla i magen nästan hela tiden, jag kan släppa den lite under fotograferingen eller promenader. Men klumpen gör att allt tar emot. Sängen känns så mycket bättre – Men så kan jag inte leva.

Jag tror att rädslan talar. Min ångest, för jag vet vad jag måste göra. Jag måste äta men jag önskade att jag kunde förvandla det till att jag vill äta.

”Jag måste städa för att få plats här” – ”Jag vill städa för att få plats här”
”Jag måste diska för att ha ett fint hem” – ”Jag vill diska för att ha ett fint hem”

”Ordet måste är starkt förknippat med något negativt, något man inte kan välja bort utan är tvingad att göra även om det innebär att man måste göra det mot sin vilja” – Charlotta Rexmark 

Om vi skriver såhär.
”Idag måste jag gå till affären för att ha mat på bordet, sedan borde jag diska all disk för att det ska se fint ut. Jag måste även vädra för att få in syre och borde egentligen duscha.”

Omvandlar till det här:
”Idag vill jag till affären eftersom maten i kylskåpet är slut. När jag ätit så diskar jag upp så det ser fräschare ut och samtidigt vore det skönt att vädra. Sen går jag in i duschen för att jag vill”

Jag tror ni förstår vart jag vill komma, till ett mindre måste och borde. Att ersätta med ”måste” med vill och ”borde” med ska. Orden lättar min ångest redan, väldigt galet men sant.

Även om min ångest ligger kvar och maler, för jag är fortfarande inne på ”att jag måste äta”. Men en dag, ska de jävlarna som bröt ner mig får se. Att jag kan och jag vill. 

Inget ska bli ett måste med bloggen, därför blev den liggande. Om jag ”missar” månadens tre bilder, gör inget. Min validerande riktning är sådan att det ska läggas upp månadsvis men det är inget krav eller ett mål för bloggen. Bloggen finns, era bloggar finns – Det ska vara kul att blogga och inga satans krav som tynger ner mig och inte dig heller.

Svartvitt

I do not know where to cut somewhere when
the demons live in my chest. I do not know what
to do to find the strenght right now.

Idag har det regnat nästan hela dagen, både ute och inuti mig.
Det är en sådan kamp med maten så jag orkar snart inte.
Det handlar inte om jag vill utan att jag inte orkar.
Så, förstå skillnaden. Jag är helt slut, jag är helt slutkörd.

Svartvita bilder idag eftersom allt känns så men det höll upp i drygt
en timme och jag tog mig till ankdammen och matade dem.

De har verkligen växt och på min facebook sida Healthyandfree
så kan ni se videon på dem, samt andra klipp som inte publiceras
här. Märker att mer av er tittar in och gillar sidan, det värmer.

Hur var din dag?

Idag har jag mest jobbat med att redigera min sidor.

Blev nästan färdig med ”Designen” ska bara byta färger
också. I mitt undermedvetna hoppas jag att ni kollar
de sidorna också. Så det kan nog bli bra, med fina olika
rosa nyanser :D. Annars idag har jag gymmat, var jobbigt
idag eftersom jag hade ont i magen. Men jag klarade det
iallafall. Och nu är jag lite stolt iallafall över mig själv!’
Startade även med kategorin ”Husdjur” och lade upp bilder
på Stampe, Suzzie och Neko. Vi får se om jag fortsätter idag annars
så fixar jag den en annan dag – Enkel lösning va? 🙂 Nej, nu ska jag
se Beck – Vita nätter. Den är ganska bra faktiskt. Men eftersom jag
har börjat se alla i nummer ordning (såg alla Wallander i ordning) så
kan jag inte dissa någon.
Vad har ni gjort idag då?